Snyft

Idag åkte jag spontant till jobbet för att få lite onsdagsfika och för att träffa lite kollegor. Jag har inte varit i min byggnad sedan det hände.

Jag fikade och fick reda på att ett brev till föräldrarna i klassen hade skickats. Antagligen får de det idag. Där står det att jag inte kommer tillbaka. Så jag kände att jag var tvungen att möta barnen och berätta för dem först. Det är ju ändå de som är viktigast. Jag gick in i klassen och de hade tydligen jublat när de hörde att jag skulle komma.....

Jag berättade att det jag skulle berätta var svårt för mig att berätta. Sedan berättade jag med tårar i ögonen att jag inte kommer att vara deras lärare längre. Jag såg flera andra som fick tårar i ögonen. Stackars barn. Men jag sa att de har varit helt underbara och att det inte är deras fel att jag slutar. Det är de som har gjort att det har varit så svårt att inte komma tillbaka till "mina" barn.

Sedan gick jag ut och pratade med min fritidspedagog och sedan beslutade jag att jag skulle äta med barnen. Det var skönt att möta dem igen och jag kunde prata med dem om olika saker.