Man är ju ganska van med att de flesta barnen i området känner till Bubben. Idag mötte jag en flicka på ett dagis som inte har mött honom tidigare... Bubben blir jätteglad när han ser andra barn. Och han åkte fram till henne och log och busade. Hon försöker först fråga honom vad han heter. Självklart svarar han inte.... Då frågar hon mig och jag svarar. Sedan "skvallrar" hon om att han räckte ut tungan åt henne. Sånt gör mig så trött och ledsen.
Han hade säkert tungan ute. Men det har han ofta. Jag orkar inte alltid förklara att han inte pratar.... JAg bara sa jaha och tog bubben därifrån. OK. Flickan var inte gammal. Men det gör ändå ont i mammahjärtat och jag hoppas verkligen att bubben får gå på en särskola med liknande kompisar.
1 kommentar:
Det är svårt att hitta logiska förklaringar att trösta sig med. En sak vi kan tänka på är att vi redan har gått igenom mycket värre stunder, och i relation till dessa näsatan allt annat en "spott" i havet.
Skicka en kommentar